Löpar-Åsa och Midnatts-Loppet

Den som följer mig på Insta (loparasa) vet att jag för en tid sedan fick frågan ”Men ska inte du springa Midnattsloppet?”. Följt av ett ”Snälla?!” Jag har liksom inte sprungit nästan alls i sommar. Två gånger i Norrland och det är närapå allt. Minns några pass i början av juni också. På max sex … [Läs mer…]

Almost there…

Två timmar och tjugo minuter. Klockan nio stämplar jag ut. Och då tar jag semester. Yay!!! Jag brukar tycka att man ska hinna ta det lugnt och glida lite de sista två veckorna innan man går på ledighet, så att man inte behöver ägna för mycket ledighet åt att varva ner. Men jag har haft … [Läs mer…]

Harmoni

Tänk att det har varit så svårt, det här med att träna i fas med sig själv? Att släppa kraven och pressen och bara känna efter i kroppen/huvudet efter vad som behövs. Precis just nu är jag där. Jag förundras över hur enkelt det är. Över hur jag känner att jag ”måste” träna – men … [Läs mer…]

Lycka

Halv storm. Känslan av att kroppen ändå behövde springa. Med hjälp av FMTK-appen testade jag backträning (Lilla backpasset) i skogen hemma. Inte lika mycket vind när träden skyddar. Kortare backar än vad jag normalt springer, men lite högre tempo – och totalt fler backar. Med en dryg kilometers pauslöpning mellan de två seten. Lyckan! När … [Läs mer…]

Livet går vidare

Ni som följer mig på Insta har kanske redan läst om att jag var på Hudkliniken förra veckan och visade upp mina prickar. Jag har fler än genomsnittet och en av mina största förmågor är att stoppa huvudet i sanden. Men när min mamma fick ta bort en prick med malignt melanom och en god … [Läs mer…]

Jag har gjort slut!

Jajamen. Det får räcka nu! I mitt förra inlägg skrev jag om kroppsnojan, som påverkar mig (och miljoner andra, främst kvinnor) kanske mest sommartid. Tanken på att vara avklädd på stranden, att visa upp sig i hela sin prakt (as good as), det är något som får så otroligt många att må dåligt. Vi nojar … [Läs mer…]

Det där med kroppen – och så lite perspektiv

I fyra dagar har jag varit på stranden. I fyra dagar har jag känt mig obekväm. Blek, gropig, hängig. Jag ser mig omkring och ser att det finns alla sorters kroppar där på stranden. De allra flesta ser ut som min, dvs ”icke-perfekt”. Sen finns det någon som drar åt det mer perfekta hållet. Ofta … [Läs mer…]

Sicken skillnad!

Det där med träning alltså… Man vet det ju så väl. Att man mår bra av det. Ändå kan det vara så himla svårt ibland att få till. Som att bestiga världens högsta berg, liksom. Men när man väl gör det, då har man igen det tusenfalt. Jag har gjort något litet träningsmässigt varje dag … [Läs mer…]

När man blir glad över att taket faller ner

Konstigt nog är det lite så. Jag kan ju inte säga att jag direkt jublade när taket föll ner, men livet blev faktiskt rätt mycket lugnare efteråt. Vilket tak? undrar ni? Och hur kan det innebära något positivt? Bra fråga. Och jag tror inte att Partille kommun tycker att det är något direkt positivt och … [Läs mer…]