Långtur-ish och det där med mat

Jag sätter mig till bords med två jättesmörgåsar, en kopp kaffe och två kokta ägg. Jag måste ladda, idag ska jag springa mer än milen. Hur mycket mer får jag se, men målet är mer än tio kilometer.

Ena mackan går ner. Halva den andra. Sen är det stopp. Där sitter jag och stirrar på den halva oätna mackan och de två äggen och kan bara inte få ner mer.

Varför ska JAG ha de där problemen? Varför ska jag ha så svårt att äta? Jag kan inte hitta styrka och kraft i kroppen om den inte får det bränsle den behöver. Så för helvete, ät!! Jag kan inte bygga muskler baserat på luft! Jag behöver ju gå UPP i vikt, inte NER!

Den förhatliga halva mackan och de två kalla äggen. Äggen blev i alla fall uppätna till slut.

Det här är skitsvårt för mig. Inte så att jag har ätstörningar, men jag blir mätt fort och sedan kan jag ha svårt att bli hungrig. En del tycker att det är ett i-landsproblem, men faktum är att det oerhört frustrerande att ha svårt att ladda kroppen med det den behöver för att orka. Ni kan ju gissa hur kul jag blir till humöret en eftermiddag när jag har glömt äta. För ja, det är precis det jag gör. Jag glömmer bort att äta!

Nåväl. Jag lär återkomma till det här from time to time. Hur som helst fick jag, någon timme senare, i mig äggen i alla fall och kom så småningom ut på min långtur. Det var kuperad terräng som gällde dessutom och jag tuggade på ganska bra upp för backar och ner. Inte fort, men det gick.

I sju kilometer. Sedan, mitt i en backe (när jag nästan tagit mig genom den hemskaste biten av milspåret och precis tänkt att det ju inte var så farligt) blev jag omsprungen av en liten illrosa raket med hästsvans, som bara for förbi. Då gick det inte mer. Då fick jag gå. Orken bara dog då. Vilket inte var så konstigt, för det mullrade också i magen ungefär samtidigt.

Till slut fick jag ihop nästan tolv kilometer, men efter den där svackan vid sju kilometer hade jag svårt att komma igång ordentligt igen. Jag gick ett par backar till, men beslöt mig för att det var okej och att jag jobbade på bra ändå.

Så gott som död. Eller i alla fall döende.

Hemma klämde jag i mig en powerbar som jag inhandlat ett par timmar tidigare och något glas vatten. Men sen hände det som inte får hända. Jag dog.

Nu överdriver jag en aning, men faktum är att jag ibland drabbas av totalstopp. Jag fryser och mår illa och har ändå svårare än tidigare att få i mig något – vilket jag ju, i fall som dessa, verkligen måste. Jag har kört mig tom och måste fylla på. Samtidigt vill jag helst bara lägga mig under en filt och somna. Äta eller dricka är det sista jag vill.

En Resorb fick mig att vakna till lite. Sen gick jag ta mig i kragen och ordna med middag och det var nog tur. För jäklar, vad gott det var. Är det något min snubbe kan, så är det att grilla! Perfekt grillat kött, halloumi, en stor grönsallad med god dressing, grillad majs och så lite pommes till – mums! Det gick faktiskt ner utan problem och sen började jag bli som folk igen.

Men jag måste få ordning på det här. Jag får INTE köra mig så tom. Och om jag gör det MÅSTE jag hitta vägar att fylla på, vägar som känns okej och inte får mig att må illa.

Cocktailtomater, kan det vara något, kanske??

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

10 Comments

  1. Hej! Det blev ju kanon med nya bloggen, tycker det är ett klockrent namn!
    Och känner så väl igen det där med illamåendet och att man knappt kan få i sig någonting alls när man har kört slut på sig sådär. Det händer här också ibland och tror säkert det har att göra med att jag slarvat med maten innan löpningen.

    • asa

      Tack ska du ha!
      Ja, hualigen för för att köra slut på sig så att man mår illa och inte kan äta. Usch och fy.

  2. Jag har lite liknande problematik som du. Jag säger liknande, för jag är nästan hungrig jämt och äter därefter, men har svårt att gå upp i vikt och jag behöver ha ”input” regelbundet annars ”dör” jag. Riktigt eländigt har det varit de perioder i livet då jag inte mått jättebäst, för då har inte heller jag varit hungrig och då rasar min vikt ohälsosamt mycket och snabbt. Så ja, jag hör dej! Nu har jag inte problem med att få ner mat, men funderar om det hade varit lättare för dej att fylla på med matiga smoothies med bra fetter (Udo’s Choice-oljan är vi storförbrukare av hos oss) och tex. avocado som grund. Åtminstone jag behöver få i mej rejält med bra fetter innan långpass och inte sällan har jag med mej smoothies i jackfickan – sätter i minigrip-påse. Jaja, du har kanske testat allt redan, men då får du dissa mina tips bara 🙂 ♥

    • asa

      Det är nästan skönt att höra att jag inte är ensam om mina problem och jag tar tacksamt emot de tips jag kan få. Det där med smoothies är nog inte dumt och den där oljan ska jag kolla upp!
      Sköt om dig!

    • asa

      Haha! Ja, jag tror på det där med att få i sig något som känns fräscht. Få upp blodsockret lite och vätskebalansen och så kanske resten kommer av sig självt?

  3. Du kanske har lättare att få i dig vätska? Det finns en del bra sportdrycker och geler man kan ta under löpningen om man har svårt att få i sig fast föda. Eller återhämtnings-shaker man kan ta när man kommer hem.

    • asa

      Ja, nu går jag och shoppar högt och lågt för att hitta rätt i djungeln av grejer. Just mat kan ju vara svårt, så jag tittar mycket på just sportdrycker och sånt. Tack för tipsen!

  4. Jag tänkte också tipsa om smoothies eller något i vätskeform som många andra ha tipsat om. Det finns en massa olika shakes/drycker på t.ex apoteket. Inte de där ”bantningsdryckerna” utan som extra näring. De brukar i alla fall innehålla mycket vitaminer och mineraler och har en bra sammansättning av allt. Tror jag, det är väl förstås skillnad på märken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *