Almenäsintervaller

Härom dagen fick jag en uppgift att fundera över av min löpcoach Men Mia! Jag skulle fundera kring hur jag tänker och reagerar kring träningspass om inte blir av. Jag skrev en halv roman, där jag tyckte att jag ändå var ganska sund i mitt tänk kring uteblivna pass.

En timme senare kom min chef och frågade hur länge jag skulle jobba. Jag slutade tidigt den dagen och hade löpning på min egen agenda, innan jag skulle hämta på skolan. Chefen hade fått ett ”måste-göras-omedelbart-och-helst-igår-uppdrag” och normalt skulle hon gått till en av mina kollegor för att be om statistiken som det gällde. Men kollegan var tungt belastad och undertecknad hade samma dag sagt till chefen att vi skulle undvika att belasta henne ytterligare.

Jaha. Så där sitter jag då. Ber att chefen skickar uppgiften till mig och inser att jag inte alls kan träna mitt pass. Det upplever jag följande: jag är glad att jag kan ställa upp för jobbet, chefen och kollegan (jag har inte en sån jobbsituation där sånt här händer titt som tätt). Men jag får också ett sug i magen. Löppasset! Hur gör jag nu? För sen måste jag hämta på skolan och sen är det ju Kulturskola för åttaåringen! Och nästa dag jobbar jag kväll!

Tankarna snurrar. Kanske kan jag gå ut på kvällen och bara lunka lite? Bara för sakens skull? Förnuftet säger: Det är ingen som helst panik om det inte blir något pass idag! Ingen fara på taket. Men det känns ändå lite i magen.

Jag fnissar åt mig själv och mina reaktioner. Sen hugger jag tag i statistiken och inser att jag är klar bara en timme senare. Jag har fått stanna en timme längre än planerat, men faktum är att jag ändå har nittio minuter till godo innan jag ska hämta på skolan! Tjoho! Så jag byter om och åker till Vallhamra IP och kör Almenäsintervallerna som planerat. Och ja, jag sprang för fort. Ett par intervaller höll jag inte minuten ut. Får jobba på det där!

Man får bli lycklig när man får ihop schemat ändå. Däremot ska man undvika att bli för olycklig om man INTE får ihop det. Sånt händer.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

4 Comments

  1. Heja dej! Många gånger blir träningen bättre när den får klämmas in lite eller när man får till ett oväntat pass. Som att man skärper till sig för att få gjort det som ska göras och njuter mer om det är ett bonuspass 🙂

    • asa

      Exakt! Det satt verkligen som en smäck och var rent själsligt oerhört skönt att jag både hann ställa upp för jobbet OCH för mig själv!

  2. Jag har blivit väldigt mycket bättre på att inte känna stress om jag missar pass. Men har också blivit väldigt mycket bättre på att prioritera också, dagar då jag kanske får jobba över eller något annat dyker upp så prioriterar jag ofta bort andra ”onödiga” saker som jag hade tänkt göra för all fylla ut dagen. Men skulle det vara barnvecka eller så skippar jag passet om det skulle innebära att det bara blir stress av allt, ser det som en extra återhämtningsdag 🙂

    • asa

      Det tycker jag låter bra! Vi måste ju också komma ihåg att vi är glada motionärer och att vår vardag och vårt liv inte står och faller med om vi tränar ett pass eller ej.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *