Midsommar, Naturpasset får konkurrens och nya skor?

Midsommar kom och gick. I en drömvärld hade jag sprungit en mil innan vi åkte till våra goda vänner, men faktum är att jag sov bort halva dagen och sen blev allt akut bråttom. Igår skulle jag springa intervaller, men trots nykter midsommarafton var jag helt slut. Dessutom kändes städning och lite trädgårdsarbete viktigare och så måste det ju få vara ibland. Sen kan jag inte påstå att jag städade eller jobbade i trädgården hela dagen, men men…

Vad jag faktiskt gjorde var att gå ut en sväng i skogen hemma. Jag hade gett mig sjutton på att jag skulle hitta Naturpasskontroll nummer 34, som har gäckat mig. Konstigt nog var den precis där kartan sade att den skulle vara. Jag kom från ett annat håll nu och gick rakt på. Kanske är det så att jag måste lägga manken till lite mer när jag djupdyker i kartans spännande virrvarr?

Men jag nöjer mig inte med bara Naturpasset nu för tiden. Sedan en hel vecka tillbaka kollar jag också på TURF och Geocaching. TURF är bekvämt, för det är ”bara” att ställa sig på ett visst ställe tillräckligt länge, så har man ”tagit” en zon. Geocaching är mer som NaturPasset, fast du orienterar dig fram med hjälp av telefonen. Du letar efter en sk cache, som kan se ut lite hur som helst (från en liten läppstiftsstor metallburk till ett hus) och du letar dig fram med hjälp av GPS:en. Ofta har du en letråd till din hjälp, men inte alltid. Nu låter jag otroligt erfaren, men under hela veckan har jag bara kammat hem fyra cachar och letat efter betydligt fler.

Fördelen med både TURF och GeoCaching är att det går att utöva lite överallt. Jag har redan kollat hur det ligger till uppe i Kalixtrakten, dit vi reser om en vecka. Då jäklar ska det hittas både det ena och det andra! Plus att jag ska TRÄNA mest hela tiden.

Längtar intensivt efter ledighet och springtid. Inte bara det, förresten. Jag vill styrketräna och köra yoga också. Veckan jag har framför mig är fullproppad med jobb och saker som måste fixas innan vi åker norröver. Känner att träningen riskerar att stryka på foten och det vill jag INTE!

En sista sak: Jag funderar på att köpa Hoka-skor. Ni som testat – vad tycker ni? Jag får ju känningar lite varstans och börjar undra om det inte är dags att testa nytt?

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

6 Comments

  1. Jag är också sugen på Hoka skor, men de ser så klumpiga ut och helt annorlunda än skor jag brukar ha. Dessutom har jag redan köpt två par nya löparskor i år… Det är inte nåt fel på dem, men tja, nån måtta med shoppingen får det vara 🙂

  2. Jag har ett par Hokas (Speedgoat). Det tog ganska lång tid att vänja sig. Tidigare har jag haft betydligt lättare/mindre skor, och i början kändes det lite som att kliva upp i ett rymdskepp och glida iväg… Men nu har jag vant mig och de är ganska sköna. Upplever dock att jag har sämre kontroll på trixiga stigar t ex med mycket rötter och stenar i mina Hokas, så ska jag springa knepig terräng tar jag en lättare sko.

  3. Jag har haft Hoka i över fem år nu och tror ärligt att jag inte skulle kunna springa utan dem eftersom min kropp är så kinkig. Jag gjorde tex Gröna bandet i ett par Hoka Speedgoat (deras trailsko). Det är en ganska speciell sko och den passar inte alla på alla underlag men för mig har den varit fantastisk. Sen säger det ju ganska mycket att det är en av den vanligaste skon bland ultralöpare nuförtiden…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *