Snart semester – på gott och ont

”På gott och ont” skrev jag. Det låter som att jag inte vill ha semester. Inget kunde vara mer fel. Det är länge sedan jag kände mig så redo för att vara ledig.

Men…

Så klart finns det ett ”men”. På söndag tar vi bilen upp till Norrbotten. Det ska bli underbart skönt att sätta sig och bara åka/köra. Men (och där är det igen) vi har tusen saker att fixa innan. Och jag som är världsmästare på att säga ”Man måste börja få ner pulsen i god tid före sin semester, så att man inte ägnar den första veckan åt att varva ner!”

Det är så klokt. Och rätt. Och i år omöjligt svårt.

  • På jobbet strular bibliotekssystemet efter en uppgradering. Läget är akut. Vad innebär det? Jo, stress.
  • Hemma är huset kaotiskt och av flera anledningar vill jag lämna ett fint relativt välstädat hem när jag åker. Är det ett måste? Nej. Men nära på. Så jag behöver städa. Gå igenom kylskåp och skafferi. Tvätta mängder med kläder. Planera packning. Organisera så att katten tas om hand. Ordna ifall mina päron flyttar in lite när vi är borta. Vad innebär det? Jo, stress.
  • Jag har barn på fritids som ska hämtas och lämnas, inte nödvändigt av mig, men det ska organiseras. Innebär? Gissa.
  • Vi ska övernatta någonstans. Boende måste bokas. Var?
  • Vad ska vi ha med? Vad behövs på resan? Vad ska vi äta? Behöver killarna ladda ner något på paddorna?
  • Var är min baddräkt?
  • Jag villvillvillmåstemåstemåste springa ett par gånger i veckan innan vi åker!
  • Jag vill ju plantera i mina nya odlingskärl! Och sätta de där buskarna som jag drömt om så länge. Och sätta för så att jordgubbarna inte äts upp av besökande rådjur. Binda upp daliorna. Plantera paprikaplantan.

Det blir lätt lite mycket. Hysteriskt. Så där så att man inte ser handen för alla träden. Så nu gäller det att:

Andas. Ett andetag in. Ett ut.

Tänka: En sak i taget.

Vad är verkligt viktigt? Vad är faktiskt inte alls viktigt? Måste jag verkligen plantera buskar? Kanske inte. Men binda upp dalior, det hamnar högre upp.

Springa – hamnar i ärlighetens namn lite mittimellan. Är bra och skönt, men om jag måste välja mellan att packa eller springa, då behöver jag väl inte säga vad jag väljer.

Så jag andas nu. Djupt. In. Ut.

Innan jag vet ordet av sitter jag i bilen. Och snart vaknar jag 150 mil härifrån. Då är jag ledig. Med stort L.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

12 Comments

  1. Exakt så där är mitt liv just nu och det känns som om det har varit det länge också. Antar att det är en bra grej med att ha fyra veckor kvar att jobba – kanske kanske kanske hinner jag komma ikapp så att jag inte stressar hela vägen in i semestern?

    • Jag brukar alltid försöka ta det lugnt ett par veckor innan jag går på ledighet, men nu vill det sig bara inte. Å andra sidan ska jag sitta i en bil i två dagar – då blir jag tvungen att varva ner, vare sig jag vill eller ej.
      Lycka till med att hålla semestern i schack!

  2. Förstår känslan precis! Alltid hysteriskt innan semester och innan man ska resa iväg någonstans, men skönt när man äääntligen kan börja varva ner.
    Hoppas att du snart är nedvarvad och att ni får en underbar semester!

  3. Höööög igenkänning!
    I år är jag glad (kind of) att jag har fyra veckors sammanhängande semester. Samtidigt kommer jag vara ”ensamstående mamma” alla fyra veckorna, då exet jobbet. Vilket bara i sig gör mig lite stressad. 28 dagar med barnen. Tänk om det regnar…? 😮 😉

    Kram M

  4. Vet precis! Har en kollega (förhoppningsvis fd eftersom jag Ska Byta Jobb – måste skriva och säga det överallt, så att universum inte slår dövörat till :P), som år efter år berättar om allt som ska bli gjort PÅ semestern. Jag dör av stress bara jag hör det. Istället brukar jag stressa ihjäl mej INNAN semestern, så jag får ha… semester sen.
    Kram, keep up och må universums alla hustomtar hjälpa dej ♥♥♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *