MenMia-intervaller

För en halv evighet sedan (känns det som i alla fall) sprang jag intervaller med bästa löparcoachen Mia Hellström (också känd som MenMia!). Sen har jag haft på agendan vareviga vecka att NU ska jag minsann springa de där intervallerna på egen hand. Hon gav mig nämligen ett program för att få till ökad milfart. Programmet kändes väldigt ”jag” och inte på något sätt ohanterligt. Men sen har det strulat. Fotkänningar, skolavslutningar, fiolavslutningar, friidrottsavslutningar och ett helt gäng andra avslutningar. Sen har det varit varmt, trädgårdsarbete, kvällsjobb, helgjobb och när man sen tror att NU ska jag träna – då bjuder mannen hem folk och ja, ni vet hur det blir.

Men nu är det semester (yay!) och efter två dagar i bil var det oerhört skönt att ha EN sak på agendan: Löpning. Och inte vilken löpning som helst, utan första passet skulle bli Mia-intervaller. Inget skulle kunna hindra mig. Jag har förberett mig mentalt och visualiserat passet och när jag knöt på mig mina Hoka-pjucks var jag r-e-d-o.

Omålad och genomblöt. Men jättenöjd! Mia-intervall-oskuld-no-more!

På med appen där jag lagt in alla intervaller. På med klockan för att se att jag låg på rätt fart. På med Green Day för att få den hjälp jag skulle behöva. Och iväg.

Tio minuters uppvärmning i snigeltempo. Sen första intervallen på tre minuter i önskat miltempo och gärna lite snabbare. Gick bra, men liten fort.

Nästa intervall var hälften så lång och mycket snabbare. Jättebra för att få perspektiv på den längre intervallen. Den blir plötsligt inte alls lika jobbig!

Passet var jättebra – men fasen, så jobbigt det blev här och där! Jag sprang nämligen på landsväg och den var inte helt platt. Fick faktiskt ge mig efter att ha hållit tempo i en lång uppförsbacke. Men även om jag ”gav upp” är jag supernöjd med att ha jobbat mig upp för hela backen i rätt tempo! Dessutom låg jag nästan hela tiden i för snabbt tempo i alla intervallerna.

När jag sedan var klar med ökningarna var det lugnt tempo tillbaka som gällde – vilket inte gick. Lugnt tempo? Jag har börjat med det, att när jag nästan är klar, att öka, förmodligen för att mentalt bli klar. Det gjorde att jag genomförde hela passet med en grymt bra km-tid, trots att jag tagit det väldigt lugnt mellan intervallerna och gått ganska mycket! Endorfinerna bara sprutade när jag äntligen var klar.

Nu hoppas jag att jag ska få till passet två gånger till innan vi kommer hem!

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

12 Comments

  1. Hah 🙂 Jag som just precis skrev ett långt inlägg om hur jag nu kan träna vad jag vill och inte behöver springa intervaller på länge. Så läser jag det här och tänker… Hmm… intervaller vore ju kul 🙂

  2. Det här med intervaller är verkligen inte min grej men något jag borde införa för att få lite fart på benen. Är en snigelspringare men har i flera år haft ett mål att springa milen under timmen, men gav upp och började springa längre istället 🙂
    Kanske kan kopiera dina intervaller? Hur gick det till, hur många?

  3. Det är mitt finaste uppdrag som löpcoach – att leverera pass som är ”du”. Heja dig Åsa! Så kul läsning <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *