En vecka i Norrbotten

Först – jag bara måste klaga nu. I flera år har vi sagt samma sak och jag har ännu inte blivit motbevisad: Norrbottningar kan inte göra pizza! I alla fall kan man inte det i Kalix! Nu blir det inte så ofta att vi köper pizza här uppe, för barnens farmor är en gudinna i köket, men som igår, efter bion (Dumma Mej 3 – hahahahahahahahahahaha), då var det pizza på agendan. Ännu en för oss ny pizzeria testades. Nope, den höll inte heller måttet. Hur svårt kan det vara? Inte ens barnen godkänner pizzorna. Och de äter bara Margherita!!!

Okej, man kan inte få en god pizza här i trakten, men man kan få en fin (och sned) utsikt mot havet efter en liten löprunda!

Ja, det är ett i-landsproblem. Och nu över till nästa i-landsproblem på agendan.

Löparmage.

Två gånger senaste veckan har jag drabbats av detta. Ena gången under en transportlöpning hem från Kalix (ca 13 km) i strålande sol. Jag hade druckit lite extra innan och tog det lugnt och skönt. Sprang utmed landsvägen med en podd i öronen och tyckte att det gick rätt bra. Men vid åtta km ungefär, då började det trycka på. Jag tog och gick en stund och sprang sen igen. En bit gick det bra, sen fick jag gå igen. Höll på så ett par km, men insåg sedan att katastrofen skulle vara ett faktum om jag inte lade ner löpningen, så jag gick den sista km. Log lite ansträngt när svärmor stod på trappan och tog emot mig – jag hade bara ett fokus då och hon stod lite i vägen…

När man inser att det bara finns en sak att göra. KNIPA!

Idag var det dags igen. MenMia-intervaller på agendan och under de två-tre sista känner jag att det drar ihop sig. Detta trots ett par extra toabesök innan jag stack ut. Sista intervallen blev därför inte den bästa (plus uppförsbacke). Sen försökte jag inte ens springa mer, utan gick nästan fem km hem och hann få koll på situationen.

Orsak? Värme kanske? Ökad träning och belastning? Men kanske också Kellogg’s All Bran?

Jag brukar inte ha strulande mage, så jag målar inte fan på väggen. Däremot är jag oerhört nöjd och glad över det faktum att jag sprang tre gånger förra veckan och hela tre mil! Den här veckan bör kunna bli något liknande, sedan blir det lite vila i och med att jag ska jobba en vecka. Men sen… tre veckors semester. Då mina vänner, då!

Känner mig ganska stabil ändå!

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

3 Comments

  1. Det där magen brukar jag inte ha problem med om jag inte har ätit något jag är känslig mot. Jag är känslig mot en hel del och försöker undvika det så gott det går. Men förra veckan la jag spenat över laxen och det skulle jag inte ha gjort för jäkla vilken magknip jag fick när jag var ute och sprang haha Nu vet jag det ?

  2. Uuuuh löparmagen är INTE kul. Men för mig dyker det bara upp nån gång då och då, så jag gissar att det beror på vad jag har ätit under dagen. Har lyckligtvis inte drabbats så många gånger att jag har behövt analysera det och ta reda på vad orsaken är.

  3. Det är så härligt och inspirerande att läsa om din löpning, du verkar både starkare och gladare i löpningen än tidigare. Är det Mia-effekten månne?

    Bortsett från det där med magen då! Min löparmage hålls förresten bara i schack genom fast föda, helst bröd och annat svårsmält. Ju mer illa jag mår desto mer måste jag äta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *