Suck

Igår var det dags att jobba som funktionär igen. Vi gör det då och då istället för att sälja lotter, i och med att äldste sonen tränar friidrott. Jag brukar tycka att det är jättekul och det var det också igår. Särskilt som att det faktiskt inte regnade!

Det var Göteborgs Jubileumslopp som gick. Jag stod och vaktade vid ett vägskäl och sonen, som hängde på, och jag hejade allt vi kunde på ALLA som sprang förbi. Snacka om ont i händerna efter en stund! Men folk blir så glada när någon faktiskt hejar på allvar, så det är verkligen värt det.

När loppet hade pågått en stund tänkte jag, att om jag var med skulle jag komma förbi då ungefär. Då ser jag en kompis komma springande, som jag sprang TrailVarvet med i våras. En gång i tiden skydde hon allt vad träning gällde, men nu har hon visat sig vara något av en gasell. I augusti sprang hon Prinsens Minne på fantastiska 55 minuter. Jag hejade och skrek för full hals och hon såg jätteförvånad och glad ut på samma gång. Ingen av oss visste att den andra skulle vara där!

Hon sprang jättebra den här gången också. Det är jag så himla glad för.

Men – här kommer det:

Det får mig också att känna mig helt värdelös.

Jag kom hem efter loppet, lätt illamående och trött. Jag hade ätit för dåligt (what else is new) och sen åkt bil hem med en bekant som kör lite vingligt och det fick mig att bli åksjuk. Väl hemma tänkte jag vila lite, äta och sen sticka ut och springa. Jag skulle sprungit veckans andra runda dagen innan, men fick inte ihop dagen. However, jag vilar lite och plötsligt – himlen öppnar sig. Det börjar regna så där galet mycket så att man hade blivit helt genomblöt på en sekund. Jag beslutar mig för att vänta lite och måla istället (renoverar vårt blivande nya sovrum). Plötsligt kommer en son och säger att klockan är sex och vi har ju inte ätit.

Och då blev det pizza. Och då blev det ingen löpning. Och då blev jag så stenlåg så att ni kan inte ana. Och då tog jag upp penseln och målade lite extra konst på väggarna:

Alltså. Jag vill utvecklas. Jag vill känna att jag orkar mer, blir starkare och på sikt också snabbare. Men med två pass i veckan funkar inte det. Jag önskar så att jag hade sju öronmärkta timmar varje vecka för träning. Timmar som ingen fick röra. Men det har jag inte. Den här veckan kommer bara innehålla två pass och nästa vecka, då jobbar jag helg.

Min man blev lite sur på mitt målaralster i sovrummet och det kan jag ju förstå. Jag är ju mamma och bör föregå med gott exempel. Jag försökte förklara vad det gällde och han sa: ”Men du kanske har för högt ställda krav?”

”Men vadå, träning tre gånger i veckan är väl inte för högt ställt om man ska kunna utvecklas?”

”Nej, absolut inte. Men när det gäller allt annat du får för dig att du måste göra.”

Hm…

Kan ligga något i det.

Jag har en del att fundera över.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

11 Comments

  1. Ja det är inte lätt det där med att få allt att gå ihop och hinna med/prioritera träningen.. Jag ska försöka ta tillvara på att prioritera träningen varannan vecka nu i höst när jag är barnledig och verkligen få till bra pass och sen får jag anpassa under barnveckorna och kanske nöja mig med att komma ut på liten joggingrunda medan hon cyklar osv. Tiden får helt enkelt utvisa hur det blir men med ett marathon om ett år behöver jag träna 😛

    • asa

      Det kan låta så skönt att vara barnledig varannan vecka, men jag förstår att det är plus och minus med allting.
      Så du ska springa en mara, du! Spännande!

      • Ja det blir en mara, känner att det ska bli häftigt att uppleva även om jag aldrig orkar springa hela 😀 Men just den där känslan och säga att man genomfört en mara känns lockande 😀

  2. Helt rätt att bryta ut sig med lite målfärg på väggen! Det får liksom vara värt besväret 🙂
    Kan så väl känna igen detdär med att vilja framåt, utvecklas och verkligen känna att det man investerar i sin träning ger resultat. Superfrustrerande att uppleva det bara stampar på stället. Men det är, som du nämner, en fråga om prioritering och hur jäkla svårt det än är så är det nödvändigt om du ska känna dej fri inuti. Så keep up och rensa i måste-röran ♥♥
    Kram!

  3. Jag orkar inte mer på veckorna än jobb och träning 3-4 ggr/vecka. Allt annat bortprioriteras allt som oftast. Lite sorgligt är det allt men ett måste för mig för att må bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *