Våga ändra sina mål

2017 skulle bli året när jag sprang fem lopp och hittade tillbaka till milen under 60 min. Stundtals har jag tänkt att jag är på god väg. Fyra lopp har sprungits, dock inget med något prestationsmål, eftersom jag  inte varit tränad nog. Milen under 60 har nog mest hägrat när jag kört intervaller, men i övrigt är jag inte ens i närheten.

Sedan min pappa blev sjuk i våras har min löpning varit ett steg fram och ett åt sidan. Sen fram igen, följt av två bakåt. Sen har det inte tagits några steg alls, utan jag har tagit mig fram krypande. Sen tog det fart, gick åt rätt håll och sen sket det sig igen.

Hösten ska vi inte prata om. ”Åh nej. Ska hon börja tjata om vardagspussel igen???”
Ja, lite. För vardagen med dess alla punkter (både viktiga och oviktiga) kostar på och har gjort att jag inte fått någon struktur eller kontinuitet på träning över huvud taget. Jag får till en bra vecka och njuter och ser framåt. Sen händer det något och det blir inget löpt på tio dagar. Stressen kommer, tålamodet tryter och jag orkar inget alls. Absolut inte träna.

När jag väl drar ut på en löptur tänker jag på antal km, på fart, på hur jag borde träna. Eftersom jag springer lite för sällan vill jag maxa. Och så tänker jag på den där femte medaljen, som jag ska ta om två veckor. Är det tänkt.

Nu vet jag inte. För idag var jag ute, för första gången sen jag sprang backar med min man. Min vad gjorde sig påmind efter det passet och jag har varit försiktig. Och orkeslös. Och stressad. Och mitt i renoveringen. Och haft fullt upp.

Funderar. Ska jag? Orkar jag? Soljäveln skiner och jag skulle nog må bra av det. Eller?

 

Idag sken solen och jag hade plötsligt lite tid. Eller tog mig, snarare. Insåg vad det skulle göra med mig. Den positiva grejen. Bara jag kom ut.

Fem km.

Utan klocka.

Med musik.

Och faktiskt FMTK-appen. Jag har nämligen tänkt om. Jag skiter i att fokusera på mina mål. Jag blir bara stressad och det funkar inte nu. Men om jag följer programmet ”Kom igång”, som ska lära mig springa fem km på tio veckor, då kanske jag hittar ett lugn igen? En kontinuitet och stabilitet. Jag KAN springa fem km, så jag behöver inte följa löppassen i veckans program. Jag startar dagens löppass i appen, gör uppvärmningen och när rösten sen säger ”Gå, 100 meter” så springer jag. När den säger åt mig att springa, då fortsätter jag. Så jag kör mitt race ändå. Men sen gör jag nedvarvning och stretch och någon dag eller två senare kör jag veckans styrkepass. Sen är det dags för att gå-spring-pass igen. Kanske tar jag med ett barn då? Eller så kör jag hur jag vill just den dagen. Men jag tror ändå att appen kan hjälpa mig att hitta tillbaka. Hjälpa mig att hitta tillbaka till en bra rutin, där löpning och träning hjälper mig att må bra, reducera stressen och få lite egentid. Jag tänker inte bry mig om tider och antal km. Vill jag springa kort, då gör jag det. Känner jag för backar, då kör jag det. Minst två löppass i veckan, med appen som hjälp. Och så styrka på det.

Jag tror att det blir bra.

Jag vet dessutom redan vad 2018 års mål ska bli. Kan ni gissa?

Trots dålig nattsömn och ingen träning what so ever på över tio dagar bidde det fem helt ok kilometer. Känner mig trots allt rätt nöjd.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *