Darrigt värre

En vecka har gått sedan jag tränade sist. Jag förstår inte hur det kan vara så illa. Fast egentligen är det inte så konstigt. Jag jobbade i helgen som var och sen har jag varit ensam med barn, som nu genomgår en stor förändring rörande skärmtider. Jag blir faktiskt lite osäker på om jag kan lämna dem i en halvtimme eller så, för tänk om de plockar upp iPads och datorer, fastän speltiden är slut?

Så dagarna går utan några specifika träningspass och först idag fick jag till första passet för vecka två i FMTK-appens ”Komigångprogram”. Inte ens löpning blev det, utan styrketräning – vilket kanske var bättre? Jag kan i alla fall intyga att benen fick sig en ordentlig genomgång med hjälp av passet ”Starka spiror”. Vågar inte riktigt tänka på hur benen kommer att kännas imorgon.

Imorgon skulle jag förresten egentligen springa Sävedalsloppet, men det blir inget med det. Lite trist, för det skulle blivit första gången för mig. Men kroppen fixar inte det just nu och tiden tillåter nog inte heller.

Fast jag har beslutat mig för att inte tänka så mycket på det. Ni vet, det handlar om prioriteringar. Just nu är det stort fokus på familjen. Att göra saker tillsammans och inte låta min lilleman sitta vid en skärm hela dagen. Att göra den här rätt ordentliga uppstramningen tar tid och energi, men vilken skillnad! Mina killar leker och skrattar och när de väl har speltid spelar de gärna tillsammans. Lillebror är inte alls lika arg och både sover och äter bättre. Dessutom blir min man och jag också tvungna att leva som vi lär och minska det eviga kollandet på telefonen. Nyttigt!

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *