Åt helvete

Jag fattar inte. Livet vill inte riktigt samarbeta med mig just nu. Det är liksom fullt upp och när jag får luckor fylls de av annat. Inte av träning.

Nu sitter jag och läser ikapp lite. Ni gör så mycket. Så mycket träningsrelaterat. Jag gör inget alls. Hela förra veckan bara försvann. Visserligen var jag på resande fot ett par dagar, men hur svårt kan det vara att åtminstone jogga runt kvarteret? Eller köra några knäböj när man borstar tänderna?

Så här ser jag nog snart ut på riktigt om jag inte får igång min träning på allvar igen.

Jag mår dåligt över att jag inte tränar. Jag vet att jag skulle må kanon, ändå vill det sig inte. Ibland nöjer jag mig ändå. Säger att nu vill jag sy kläder och att jag måste få göra det då. Eller att jag faktiskt måste städa upp i huset, som efter en vecka i jobbstress såg ut som en knarkarkvart.

Men så skiner solen utanför fönstret och jag får lust. Men då kan man ge sig fan på att jag sitter, som nu, på en bokbuss hela kvällen.

Jag blir nästan lite gråtfärdig över att jag är så långt bort från allt vad träning heter just nu. Har haft svackor tidigare, men det här? How low can you go? Suuuuperlow – uppenbarligen.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

2 Comments

  1. Så blir det ibland. Men bara att du vill komma igång igen tyder ju på att svackan inte är SÅ låg ändå. Då har du ju iallafall motivationen, och då kommer du att ta dig tid till träning när det funkar i vardagen. Det löser sig!

  2. Åh gudars, hur många gånger har man inte varit där djupt nere?! Har inget extra peppigt att komma med annat än att du med all säkerhet kommer upp ur gropen småningom. Åtminstone jag har ”behövt” mina dippar för att inse vad jag i sanning behöver när det kommer till träning, de har satt saker i perspektiv. Kram och keep up!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *