Tankar kring lågpuls

I mitt förra inlägg skrev jag om lågpulsträning och att jag är inne på att testa det igen. Som en del redan vet försökte jag mig på lågpulsträning förra året, men gav upp lite. Jag ville känna av att jag sprang snabbare på samma puls, men den eventuella förändring som uppstod var så marginell att jag tappade sugen. Det är nämligen mer än nådigt utmanande att ”springa” långsammare än vad man går under en slö promenad. Att dessutom minsta uppförslut får pulsen att gå upp är helt hopplöst. Det känns som att man går mer än man springer. Tio löpsteg, sedan är det dags att gå igen. Så håller man på, om och om igen och ni kan ju tänka er hur kul det är när hela horder av folk passerar hela tiden.

Ändå kan jag inte släppa tanken på att jag har något att hämta här.

  • Jag blir tvungen att släppa alla tankar på tempo och prestation.
  • Jag blir tvungen att maximera mitt mentala fokus. Att låta pannbenet ha sista ordet, inte något annat.
  • Jag kommer, oavsett om jag ökar farten, att öka min uthållighet och kunna träna många timmar per vecka med minimal skaderisk.

Jag fick upp ögonen för lågpulsträning genom bloggen ”Led genom exempel” och trodde inte att det var sant att man skulle kunna springa på så låg puls. Nu har jag letat reda på hans förslag till grundschema, som skiljer sig lite från hur Maffetone vill att man ska träna, men som känns mer ”jag”. Han  lägger nämligen in både styrka och snabbhetsträning!

Det finns dock en sak som jag inte kan fokusera så mycket på och det är punkten om kost. Det finns så mycket skrivet om kost och prestation att man lätt får drunkningskänslor. Eftersom jag personligen har svårt att få i mig nog med mat varje dag och inte känner hunger när jag blir stressad, så måste jag fokusera på att ”äta”. Vad jag sedan äter blir mindre viktigt. Igår åt jag pannkakor, med bananmos från micron med kanel, glass och jordnötssmör. Många aja baja där. Vitt mjöl, vanlig glass och Skippys jordnötssmör. Illa illa. (Men gott.)

Jag tänker att jag istället kan ta myrsteg. Jag åt exempelvis havregrynsgröt idag för första gången på länge. Jag planerar en matig sallad till lunch på jobbet idag och till veckan blir det godisstopp igen. Men att bli så där kost-anal, det går bara inte. Det spelar ingen roll att många förespråkare säger att träningsresultaten kommer att bli sämre. Så jäkla illa äter jag nog ändå inte, även om det naturligtvis hade kunnat vara bättre.

Nu jobbar jag helg och helgens träning handlar om att stå och gå massor. Vardagsmotion som heter duga. Jag är faktiskt ganska nöjd med min träningsvecka också, även om den inte blev som jag hade tänkt. Två löppass, ett styrkepass och det sista löppasset byttes mot ett entimmelångt yinyogapass, som utmanade mig ordentligt. Men så skönt det var – efteråt!

 

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

2 Comments

  1. Jag skulle inte heller kunna springa med Maffetone, dels eftersom jag är väldigt långsam och dels eftersom jag har hög maxpuls. När jag springer långpass vill jag tex ha en puls som ligger runt 165. Det finns säkert mycket vettigt i hans teorier men jag tror inte att det passar mig, som inte brukar stressa mig igenom löppassen direkt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *