Down shoulders, down!

Vilken vecka. Ingen rast, ingen ro. 110% på jobbet och ungefär samma på hemmaplan. När kusinen kom och lekte med sönerna en eftermiddag kommenterade han bristen på städning. Men när sjutton skulle vi hunnit med det???

Det blir så där ibland. Galet. Mycket. Stressen pumpar i blodet och stubinen blir för kort. Minsta lilla mothugg och man attackerar. Jag erkänner – jag skulle inte vinna ”Mother of the week” den här veckan.

Men nu är det över. Det är helg. Och axlarna ska ner, kosta vad det kosta vill. Faktum är att jag ser fram emot att städa. Tänker trycka senaste podden i öronen och bara köra. Jag lyssnar på ”We’re alive”, som är en drama audio podcast om zombieapokalypsen i LA idag. Har precis börjat, så vi får se om den fortsätter lika bra som den har börjat.

Sen ska jag springa lågpuls långpass. I en drömvärld hade jag sprungit både lördag och söndag, men nu blir det nog bara ett pass. Måste undvika att stressa över det också!

På måndag åker jag bort med jobbet i två dagar. Har tji lust, men kanske är det bra? Tåg till Stockholm, diverse föreläsningar och så natt på hotell. Inget high life för mig nattetid, kan jag lova.

Med lurar på bussen. Andas Åsa, andas. Släpp jobbet och alla måsten. Andas.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

3 Comments

  1. (Ler igenkännande) Igår somnade jag på soffan under Skavlan, vaknade klockan 01, borstade tänderna och bytte om till nattlinne, gick till sängen, somnade om och sov till 09.00. 12 timmars sömn! Som en bebis! Veckorna kan verkligen vara uttröttande…

  2. Trött trött trött det är ju konstigt att jag alltid är trött. Igår var en sån där skön dag, jag gjorde inte ett dugg förutom att tvätta. Det är en lagom dag 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *