Ett samtal

Åsa: Hej kroppen! Hur mår du?

Kroppen: Jodå, inte illa. Lite trött i ryggen bara.

Å: Ja, just det, ja. Har väl varit så ett tag nu?

K: Jo. Av och till, men mest till sedan du började tvinga mig till yoga vareviga dag.

Å: Nu var du taskig! Det har faktiskt inte varit varje dag! Vi var ju så trötta den där onsdagskvällen i förra veckan och hoppade över passet och valde sängen.

K: Åh, generöst! ETT PASS! Wow! Supermycket vila där! Efter det har du ju tvingar mig till dubbla pass flera gånger!

Å: Jaja. Gnäll du bara. Yogan har ju faktiskt varit jättebra för oss båda! Jag tror att du har ont i ryggen för att träningen får dig att jobba på ett sätt som du inte är van vid. Fast sen sover vi ju rätt mycket också och då brukar ju ryggen bli öm. Plus att vi har stickat en miljon vantar i höst, det har ju också slitit lite i och med att det blir många sittande timmar.

K: Okej då. Jo, du har nog rätt. Vi stod ju faktiskt och stickade lite härom kvällen för att lätta på det. Det var rätt skönt. Och jag klagar inte egentligen. Jag gillar yogan och allt den får mig att prova på. Jag har ju haft rätt härlig träningsvärk i skulderpartiet! Och herregud, i morse nådde nästan hälarna ner i golvet när vi gjorde Nedåtgående hund! Helt svindlande!

Å: Du ser! Passen ger ju resultat! Fast det viktigaste resultatet är ju faktiskt vilan som vi får. Tiden vi får tillsammans. Lugnet som sätter sig i oss efteråt. Hälar i marken eller inte, det är ju inte det som är det viktigaste.

K: Samtidigt är det ju galet tufft ibland. De där balansövningarna kan ju vara helt galna. Där måste vi se till att samarbeta, du och jag. Jag klarar det inte själv! Sen känner jag ju att den där diskbråckshöften får utmana sig. En del övningar går ju nästan inte! Men jag försöker!

Å: Det vet jag att du gör. Jag med. Det kan vara svårt att inse att man måste stanna i en position och inte gå vidare, för det är man inte redo för. Eller att det går på en sida, men inte på den andra. Eller att det gick i tisdags, men inte tre dagar senare. Vi har en del att jobba med, du och jag!

K: Ska jag säga vilken övning som är svårast? Att göra Nedåtgående hunden och sen kliva fram med en fot mellan händerna. Det går nästan inte om jag inte hjälper till med händerna. Fattar inte att man ska kunna lyfta benet och foten hela vägen och sen sätta ner foten mitt mellan händerna. Hunden, krigarpositioner och balansövningar är MYCKET lättare, tycker jag. Jag skäms nästan.

Å: Det finns inget ”skäms” i yoga! Jo, kanske om man råka släppa sig…

K: Hahaha! Fast när vi badrumsyogar, då gör det ju inget.

Å: 😀

Verklighetsyoga.

När man filmar sig själv och sedan gör en skärmdump för att kunna ta kort.
Och att det på kortet sitter en spelande nioåring nere till vänster, som jag under filmen fick ta stöd emot när jag tappade balansen en sekund.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

2 Comments

  1. Haha roligt inlägg 🙂 håller helt med om att den svåraste övningen är när man ska tjoffa fram foten mellan fötterna. Det ser så lätt ut när folk gör det på film, men själv får man ju ta i med alla andra delar av kroppen för att få till det …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *