Hejdå och hej!

Jag hade en del ambitioner med 2017. Fem lopp skulle jag springa, plus att jag skulle knäcka milen igen på under 60 minuter.

Resultatet: Fyra lopp och usla mil-tider.

Dessutom ett år med diverse sjukhusbesök eftersom min pappa blev inlagd två gånger för operationer av olika slag. Det kostade på. Sög must och ork. Att sedan försöka prestationsspringa gick inte så där svinbra. När sedan hösten blev extremfull av vardagslogistik fick jag till slut lägga ner. Inse att jag inte skulle orka. Ni vet ju. Jag har skrivit en del om det.

Men det blev yoga istället och det var absolut inte något dåligt substitut för löpningen. Kanske årets bästa upplevelser är där i yogabadrummet?

Saker blev lite ställda på  huvudet under 2017.

Vad tar jag med mig in i 2018? Först tänkte jag göra ett nytt försök med 2017-års mål.

Men det lade jag ner. Då drar jag bara igång allt igen. Så jag fortsätter med det jag har börjat på nu. Det kravlösa. En dag i taget. Vill jag springa, så springer jag. En km. 20 km. Spelar ingen roll. Målet är att må bra. Att träna för att må bra, att orka och att få ihop livet. Andas. Njuta. Känna att kroppen håller. Att jag får egentid. Pausa från allt. Upptäcker jag sedan att jag är tränad nog för att delta i något lopp, då är det bara att köra.

Jag tror att skogen kommer att locka mer igen, när löparskorna kommer på. För de kommer att komma på igen. (Även om jag just nu nästan är rädd för att springa igen!) Löpningen är min första kärlek. Men yogan kommer tätt efter. I sommar ska jag yoga i trädgården. Vill grannarna titta, så får de göra det.

 

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

6 Comments

  1. Jag har jätteproblem med att komma på nåt mål för år 2018. Främst för att det loppet jag alltid springer ändrade datum och det krockar helt med andra lopp jag vill springa.

    Kanske jag också satsar på yogan?!

    • Men vet du vad? Man kanske inte måste ha ett mål? Det kanske räcker med att ta dagen och tiden som den kommer. Plötsligt finns det där, det man vill åstadkomma!

  2. Härligt att kunna backa från dem där specifika målen och faktiskt ha som mål att springa/träna kravlöst 🙂 Själv har jag raka motsatsen i år, jag ska ju genomföra mitt första marathon men hoppas få till dem där sköna njutarpassen ändå 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *