Ibland blir jag arg på yogan!

 

Nej, jag är inte arg på yogan i sig. Det går ju inte. Men på bilden av den. För vem blir inte rädd när det verkar som att:

Yoga bör utövas i någon av följande miljöer: en strand, en bergstopp, på en surfbräda, i ett vattenfall, i en soluppgång (solnedgång går nog också bra), i ett minimalistiskt rum med trägolv, stora fönster och Buddha-figurer eller liknande.

Yoga bör praktiseras i matchande träningskläder av exklusiv modell, i minimala badkläder eller i dramatiskt svepande bohemiska kläder som inte sitter åt någonstans.

Yoga bör praktiseras med långt svepande hår (gäller främst tjejer).

Yoga bör alltid praktiseras med ett leende.

Du bör bara göra yoga om du är smal, brunbränd och lagom musklad och slät.

Kan man inte göra ”Nedåtgående hunden” med hälarna i mattan, raka ben, rak rygg och en bröstkorg som nästan rör vid låren eller knäna, så kan man lika gärna låta bli. Dessutom bör man mest stå på händer.

Fattar ni vad jag menar? Mitt Instagramflöde svämmar över av de här bilderna. Och efter två minuter nere i biblioteket har jag lätt kunnat plocka fram omslagen ovan. Missförstå mig inte nu – jag säger inte att det är DÅLIGT. Böckerna är bra och inspirerande, men bilderna är ju bara en så liten del av vad yoga är.

JAG TRÄNAR YOGA I MITT BADRUM!

Med tandkräm i handfatet, fläckar på spegeln, träningskläder som ligger i högar, damm i hörnen och en katt som stör. Men det går jättebra!

Jag tränar inte med ett leende hela tiden. Jag har inte långt svepande hår eller matchande träningsoutfits. Det är snarare så att jag tränar i det jag har på mig. När jag kommer från jobbet byter jag om till något mysigt. Och yoga går att göra i myskläder. Hur bra som helst.

Jag har inte raka ben i Hunden eller hälarna i mattan. Jag kan inte stå på händer eller slå knut på mig själv. Inte ens sommartid är jag brunbränd och slät. Men jag tränar mig yoga ändå.

Det konstiga är att när jag postar på Instagram om min yoga, så får jag nya följare. Följare som står på den där stranden i en dramatisk balansposition i solnedgång. De ”lajkar” mina bilder och följer mig, fastän jag gör en ”lätt” position på ett överbelamrat golv, i dålig belysning och utan smink.

Fast det är faktiskt lite najs. För kanske är det så ändå att de förstår? Att vi, trots allt, delar något?

Yoga i verkligheten. Namaste.

 

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

8 Comments

  1. Jag tycker Adriene är så bra just därför för att hon hela tiden säger att man inte behöver all fin utrustning eller kläder. Vinyasa, vinyasa mufasa ?

    • Löpar-Åsa

      Hon är verkligen grymt bra! I senaste serien ligger hennes hund i vägen på mattan och hon bara yoga vidare. Hur härligt som helst!

  2. Förstår precis vad du menar, men precis som när det gäller allt annat tilltala sjag mer av vardagsrealismen än drömbilderna. Så badrumsyogan eller yoga mitt i leksakskaoset är mycket lättare att relatera till än paradissandstrandsyoga.

  3. Omslaget med tjejen i röd klänning var ju värst – hon yogade ju inte överhuvudaget (och tacka fan för det med den klänningen, hon hade ju blivit kvävd om hon försökt sig på Hunden i den!).

  4. Så sant! Jag är ärligt glad att jag började yoga för ungefär femton år sedan, när yogan inte ännu var så exploaterad – hade haft världens angst om jag behövt bege mej in i den världen nu, och hade knappast hållit ut länge pga all jämförelse och prestation. Det kräver att man vågar och kan stå emot, att fortsätta göra sin egen grej och se till att få input från bra lärare ibland. Yoga är ALLT annat än yta, amen!
    SÅ roligt att du börjat utforska yogan ♥
    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *