Sagan om hur Löpar-Åsa fick ett helt kalas att träna yin-yoga

Det var en gång en yngre bror som var en klassisk datorkille: han gick med huvudet en halvmeter före resten av kroppen och klagade ofta på huvudvärk och ont i ryggen. En dag skickade hans maniska storasyster en fråga till honom ifall han ville att hon skulle sätta ihop några yogaövningar som han kunde testa på. ”Kanske det” blev svaret och den yogafrästa satte igång att fundera.

Ungefär som Professor Balthazar gick hon fram och tillbaka och tänkte. Den yngre brodern har tidigare testat ett yin-pass via Youtube och varit positiv, men hon kände att det här och nu gällde att hitta något idiotenkelt, som han kunde göra varje dag och som inte egentligen skulle ta någon tid eller kräva någon direkt förberedelse.

Så en eftermiddag, när brodern under en familjefest fick två yogablock kunde den maniska systern se misstänksamheten i hans blick. Men hon tog honom till sig och berättade hur han skulle göra för att göra sitt liv bättre.

Han skulle ligga på golvet, på ett block, som han skulle ha under skulderbladen (som dock skulle sträva bakåt neråt) och ett block under huvudet (om han måste). Armarna skulle han sträcka rakt ut åt sidorna som ett kors och så skulle han ligga så i minst två minuter. Då skulle han känna en lagom sträckning i bröstmusklerna och eventuellt också i ländryggen.

Minst två minuter varje dag. Gärna längre. Och ville han få en mer intensiv sträckning kunde han göra ”cactus arms”, då det skulle dra ändå mer.

Den yngre brodern lade sig således på golvet och testade. Han erkände motvilligt att det här kunde vara något för honom, då han bara efter ett par minuter kände en skillnad i kroppen.

Sen lade sig hans flickvän på blocken. Och den maniska systerns svåger, pappa, mamma och systerdotter. Eventuellt någon mer. Alla, utom systerdottern, som bara var nio år, erkände att det kändes i bröstmusklerna. Den maniskas föräldrar fick till och med ta med sig den maniskas egna block, eftersom modern och fadern båda skulle kunna gagnas av träningen.

Den maniska bad att den yngre brodern skulle höra av sig efter varje pass.

Tyvärr har det varit tyst.

Men den maniska är inte den som ger upp i första taget.

(En bild på hur övningen går till finns här, lånad från Sportamore – övning fem. Dock föreslog jag inte exakt den placeringen av blocket under ryggen, men skillnaden är hårfin.)

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *