En och en halv månad med daglig yoga

Ja, så är det faktiskt. I princip varje dag har jag tränat yoga, minst ett pass, ibland två. Det har naturligtvis påverkat mig och jag tänkte att jag skulle anteckna lite om hur det känns här och nu. Min förhoppning är att jag ska fortsätta på samma sätt och kunna göra fler reflektioner längre fram.

Först: jag har blivit starkare rent fysiskt. Jag gör exempelvis en chaturanga med rak rygg, ner halvvägs till mattan och över i ett uppåtgående hund. Ibland är den klockren. Ibland går det inte, för ryggen säger ifrån. Jag klarar att gå upp i brygga och hålla den. Inte så länge, men första gången klarade jag bara en sekund, sen var det pang ner på mattan igen. Jag kan stå på huvud, även om bålen inte riktigt är tillräckligt stark ännu. Men det går framåt.

Jag har blivit smidigare. Många rörelser är betydligt lättare att nå djupare i, utan att jag behöver forcera. Jag är normalt otroligt oflexibel, så alla steg i att bli smidigare är bra steg.

Jag är mer medveten om min kropp generellt. Exempelvis: när jag sitter på bussen brukar jag sitta med ena foten på elementet nere vid golvet. Det försöker jag sluta med. Samma sak med att stå med benen i kors. Du belastar så ojämt då.

Jag står mer på jobbet än tidigare. Ofta med höfterna lite rullande åt höger och vänster och lätt böjda ben, för att inte bli statisk och stel.

Även om jag ibland tränar yoga två gånger på dag gör jag det inte för att prestera. Jag gör det för att jag får lust. Eller för att kroppen säger att den vill ha ett yinyogapass för att avsluta dagen. Eller för att jag annars mest vill separera/sälja barnen på Blocket. Efter en halvtimme i mitt yogabadrum älskar jag mig, mina barn och min man igen. Då har jag fått andas, vila, fokusera och landa i mig själv och mitt liv.

Jag mediterar inte målmedvetet. Däremot är yogautövandet som en meditation för mig. Jag går in i rörelserna och låter resten av världen vila där ute. Jag andas in, andas ut och bara är. Jag njuter för det mesta, men har naturligtvis också upplevt pass där jag småsvär för mig själv genom hela passet. Då går det ofta lite för fort och har många balansövningar. Då blir det svårt. Jag jobbar gärna långsamt, tar mig tid och prövar mig fram. Det går inte alltid att göra när du följer ett pass på youtube.

Jag filmar mig ibland. Nej, inte för att se hur jag presterar, utan snarare för att se vad jag kan göra bättre, annorlunda eller vad jag ska fokusera på. Kanske upptäcker jag ett utsträckt ben som inte är rakt eller att jag inte står rak utan är obalanserad. Då kan jag fokusera mer på det nästa gång. Kanske kan jag inte göra bättre just nu, kanske har jag bara inte kroppskänslan i den rörelsen. Jag är inte ute efter att se ut som på ”bilden”, utan att utveckla mig själv.

 

Jag har faktiskt fått en sundare aptit igen. Det är skönt att inte springa just nu, för jag har ju ständigt legat i underkant på vad jag får i mig när jag har sprungit. Nu bränner jag inte lika mycket och kan slappna av. Jag har fått mer lust att båda äta och laga mat och – kors i taket – härom dagen bakade jag en kaka! Som gick att äta! Jag är inte vegetarian, men försöker fokusera mer på det gröna och på fräsch mat. Jag har inte ätit smågodis i år och har faktiskt inte haft lust heller. Kors i taket där också!

Det här skrev jag förra veckan. Efter det har jag tagit mig igenom en helg, då jag bland annat har varit tvungen att jobba med skärmavvänjning av nioåring, samt lagat en massa mat och bakat. När jag gick och lade mig i söndags kom jag fram till följande:
YOGA är fantastiskt. Men det räcker inte. Sorry.

Jag behöver jobba MER på återhämtning. Jag behöver bli bättre på att delegera, be om hjälp. Jag gör för mycket. Jag vilar för lite. Det är underbart när jag går in i yogabadrummet och kör, men sen väntar livet där utanför. Kroppen protesterar. Själen orkar inte. Stubinen blir för kort och jag blir en bitchig mamma och en tråkig partner, utan ork eller lust. Jag älskar min familj, men jag drar ett för stort lass. Kanske sätter jag ribban för högt? Men vad i all sin dar ska jag välja bort?

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

2 Comments

  1. Jag tänker ofta på hur det kunde ha sett ut i mitt liv om jag inte hittat yogan (eller den mej?)! Inte så att jag går omkring på rosa moln och att livet är enkelt sedan dess, men det finns en helt annan närvaro i allt och det är det som gör skillnaden. Mera liv i livet!
    Kram och keep up ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *