Öh? Vem är jag egentligen?

”LÖPAR-ÅSA”

Så heter bloggen.

Sist jag sprang var, hm, den 3 december. En evighet sedan.

Jag har tittat ut ibland, men stannat inne. Valt badrummet istället. Yogat.

Jag scrollar igenom Insta-flödet och alla bilder på löpare i färgglada mössor. Läser om 15 km hit och Sandsjöbacka-trail dit. Jag gillar bild på bild, men känner mig galet långt borta. Så slår det mig: Tänk om jag inte kommer att springa mer? Har jag slutat vara Löpar-Åsa? Är jag CrazyYogaLadyÅsa nu?

Fast. Så kan det väl inte vara? För jag älskar ju löpning. Eller? Jo, det gör jag. Och jag vet att om jag skulle ta mig ut, trots vinter och mörker, trots bristande kondition, så skulle jag älska det. Trots att lungorna i det närmaste skulle sprängas och jag knappt skulle orka mer än ett par lyktstolpar, så skulle jag älska det.

Men jag stannar inne. För jag är lite rädd. Dels för att frysa, men mest för att jag riskerar att dra igång prestationstänket igen. Göra en plan, kolla lopp. Stressa över tiden som inte finns.

Av någon outgrunlig anledning tror jag inte att prestationstänket går igång på samma sätt om det är mer vår. För det är lättare då, med ljusare kvällar, varmare temperaturer. Idag skulle jag behöva tvinga mig ut och så vill jag inte ha det. För då blir det prestation.

Så jag fortsätter just nu att vara en vilande löpare. En CrazyYogaLadyÅsa. Men inser också när jag skriver det här att jag VILL komma tillbaka. Även om 2018 blir ett lunka-hit-och-dit-år utan krav. Ett år utan en enda medalj. Men kanske med en sundare själ? Kropp med, för den delen. Jag känner intensivt hur jag vill ut och springa i skogen. Utan klocka och utan mål. Gå i uppförsbackarna och vika av på en stig, bara för att den är så fin. Stanna, krama ett träd och sen lunka vidare.

Det är hit jag vill. Till min älskade skog.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

6 Comments

    • Men jag med! Och när jag tittar ut en dag som denna, då känner jag ändå mer att jag bara behöver vänta. Känna hur benen inte kan vänta förrän de får komma ut!

  1. Jag är så nöjd med att jag inte har med löpning i mitt bloggnamn – Rehabdrottningen hade ju varit mer passande – ett helt medvetet val. Fast den är ju inte särskilt skoj just nu för den delen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *