Skönhet

Jag tycker att jag bombarderas av reklam som har med ”skönhet” att göra. Eller manipulation av hur vi ser ut. Eller hur vi borde se ut. Är det bara jag som i mitt Instagramflöde drunknar i reklam för träningstajts som formar rumpan som ett äpple? Eller som ser alla dessa skyltar och bilder som ska locka oss till laserbehandlingar och botox? Eller till gymmet för att bli starka och få den där perfekta kroppen?

Jag antar att det är ganska naturligt att vilja se snygg ut. Vi vill locka till oss en partner och för många av oss handlar det om ren fortplantning (vare sig vi övar på proceduren eller faktiskt fortplantar oss). Sen vill vi kanske behålla partnern eller helt enkelt bara känna oss glada och nöjda över det vi ser när vi ser oss i spegeln. Vi jobbar hårt på vårt yttre! Så här års ska man ju också nystarta och hänga i gymmet för att få ordning på fläsket igen. Om ett par månader är det bikinisäsong och då blir det ändå värre.

Men var går gränsen? Jag funderar över det en del. Hur vi förhåller oss till vårt yttre och hur långt vi är beredda att gå. Jag kan rynka på näsan när det handlar om plastikkirurgi, men har själv gjort en bröstreduktion för många herrans år sedan, något jag inte skulle vilja ha ogjort för allt i världen. Så vem är jag som rynkar på näsan? Vad är ”ok” kirurgi?

En skylt jag såg i morse gjorde reklam för ett ställe med:

Snacka om att samla allt! Du kan bleka tänder, göra kosmetisk kirurgi och köpa soffa samtidigt! Så himla smart! Eller? Jag kan tycka att det är lite läskigt. Vi vill vara fina, men vill vi förändra oss så att vi inte är oss själva längre? Eller vill vi bara göra oss lite bättre? Är vi inte bra nog? Och vem ska vi tillfredsställa? Oss själva eller alla andra?

Jag har nagellack idag (som visserligen flagnar lite, men ändå). Jag har sminkat mig, om än inte så mycket. Men jag går INTE ut utan att måla mina ögonbryn. Jag går inte heller omålad till jobbet. Jag är lite avundsjuk på de som ”kan” göra det, för jag tycker att jag bara försvinner.

Jag vill ju se snygg ut på mitt jobb. Jag vill inte vara en blek och glåmig bibliotekarie som man glömmer i samma ögonblick som man lämnar disken. Så jag kanske är lika illa däran som en som fyller läpparna med botox? För hen kanske tänker på exakt samma sätt?

Och en annan fundering – lägger vi lika mycket tid på att vara snygga på insidan som vi gör med utsidan?

Även med smink är jag ganska blek och glåmig. Men kameran har en bra porträttfunktion, som suddar lite lagom här och där. Men rynkorna kring ögonen syns ändå. Och mitt i alla funderingar och tankar har jag ändå egentligen inte något emot mina rynkor. Inte så farligt i alla fall. Börjar man närma sig 50, så gör man!

Många tankar och absolut inga svar what so ever. Och om man har tråkigt kan man räkna alla frågetecken. Jag tror att jag eventuellt slår någon sorts rekord!

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *