Hos Annas manna

”Det är liksom, hm… inte rött. Mer orange. Som när man ser såna där bilder av hjärnan, när olika delar lyses upp i olika färg när man ska tänka på olika saker. Orange, och lite oformligt.”

”Som lava?”

”Ja, precis som lava. Som en lavalampa!! Fast luddigt. ”

Jag öppnar ögonen och inser plötsligt vad jag har sagt. Att jag har luddiga lavalampor i mina ljumskar.

”Men herregud. Sade jag det där? Det var det flummigaste jag nånsin sagt!”

Anna skrattar. ”Nej, inte det minsta flummigt. Du beskrev bara hur det kändes. Hur tydligt som helst.”

Tack och lov för Anna. Jag har tränat yoga hos henne på kurs för ett par år sedan, sedan gått på yogapaus i januari och nu har jag unnat mig en PT-timme med tillhörande rådgivningshalvtimme. Allt för att hitta rätt verktyg. Prehab för kroppen och rehab för själen. Och Anna är klok. Hon förstår precis. Jag inser att jag inte är först på hennes yogagolv med mina funderingar.

Jag har fått fem övningar att jobba med, åtminstone varannan dag. Det är yinyogaövningar och det blir helt perfekt. Yinyogan, som jag överhuvudtaget inte förstod när jag först konfronterades med det (vem kan träna med en massa kuddar, liksom) har blivit min favoritform av yoga. Att ge kroppen den tid den behöver, att få jobba med kroppen på djupet. Att känna hur andetaget gör nytta. Jag kan faktiskt andas ner i min vänstra bröstmuskel, som ändrar karaktär totalt och plötsligt får annan färg och form – i mitt sinne. Plötsligt ligger jag där och känner hur skulderbladet möter golvet. Under tiden har jag bara fokuserat på att andas och slappna av. Andas igen, känna in kroppen.

Jag ska jobba mot väggen. Det har jag ofta tänkt att jag skulle prova, men har inte fått till hemma.  Nu måste jag hitta en vrå att göra till min yogahörna, med en vägg som jag kan inleda en relation med. För den ska hjälpa mig och vi kommer att tillbringa mycket tid ihop, väggen och jag.

Jag kommer att jobba med fjärilen, happy baby (som jag hatat i alla tider, men med hjälp av väggen och lite tillbehör faktiskt kan vila i), sidovridningar, vilande hjälte och hamtstringsstretch med hjälp av ett yogaband. Anna har fotograferat mig i positionerna och det är långt från alla fräcka yogabilder på Insta, det kan jag lova! Det är filtar, kuddar och bolster överallt. Allt som kan hjälpa mig.

Planen är att jag ska backa. Bygga upp en grund. En bas, som gör gott för både min kropp och min själ och sedan kommer att hjälpa mig när jag vill gå längre och utmana mig mer. Grunden kommer alltid att finnas där som ett verktyg, både när det gäller kroppen och själen. Stelheten och stressen.

Jag längtar. Jag ser fram emot att praktisera själv. Men först måste den där hörnan skapas. Men var? Kan jag få till det i mitt yogabadrum? Eller under trappan? Eller i gillestugan? Där måste det finnas en vägg och plats för mattor, filtar, kuddar, bolster, yogablock, ljus – ja, ni vet. Min hörna. Min plats. Där jag ska få vara i fred.

Namaste.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *