Våren som inte kom

I flera dagar har vi haft plusgrader och till och med regn. Jag har börjat längta ut och kunnat se mig skutta runt i skogen med löparkläderna på och ett stort brett leende på läpparna. Så igår, när jag var ledig, beslöt jag mig för att kolla läget på en mysig stig någonstans, innan jag hämtade ättlingarna från skolan. Jag skulle dock inte springa, utan nöjde mig med att gå.

Jag såg ju att det var minusgrader, så på med mössa och vantar och så for jag. Ställde bilen i närheten av skolan och började följa en stig som är väldigt trevlig, rakt upp i skogen. Den var lite isig i början, men jag tänkte att det skulle ge sig.

Inte fan gav det sig.

Jag försökte halka mig upp, men det dröjde inte länge förrän jag kände hur jag skulle dratta på ändan. Ni vet, när det går så långsamt så att man hinner tänka ”Nu kommer jag att trilla och jag kan inte göra något åt det”. Och så faller man. Handlöst.

Jag slog i svanskotan rätt rejält och naturligtvis händerna också, som jag försökte ta emot mig med. Sen lyckades jag på något sätt ta mig upp och hade lite småpanik innan jag lyckades ta mig ifrån stigen. Klättrade lite i skogen och letade efter en geocache, som någon nog flyttat på, för den fanns där inte.

Väl hemma med barnen var jag helt genomfrusen och stel som en fura, efter min härliga vurpa. Jag hade tänkt att jag skulle träna yoga med Adriene igen (Camp, dag 4 tror jag), men händerna var för ömma för att klara av passet, så istället gjorde jag mina egna yin-övningar för tredje gången.

Foto: Anna-Hansdotter / AnnasManna

Det här är en av mina övningar: en fjäril mot vägg (utförd och fotograferad hos AnnasManna). Bolstret på magen och över skrevet är fyllt med boveteskal, så det får en del tyngd och grundar mig på ett underbart sätt ner i golvet.

Hemma har jag lyckats få till träningen i mitt yogabadrum, även om jag får flytta mig lite här och där mellan övningarna. Tre kvällar på raken har jag kört och jag känner redan skillnad! Och även om jag inte skulle känna nån skillnad så är stunden rent magisk. Det är jag, kuddar, filtar, bolster, levande ljus och så Magdalena Mecwelds (yinyogadrottning i Sverige) röst, som hjälper mig att hålla koll på tiden. Jag kör hennes app ”Vila dig i form med yinyoga” och den är riktigt bra. Enda nackdelen är att den kostar pengar, men jämfört med att gå på pass, så är det en fis i rymden. Och passet ”Vardag” är nästan exakt de övningar som jag har fått, så jag kör det! Hennes röst är perfekt att lyssna till när man ligger där och bara andas.

En liten rolig parentes. Jag har en kompis som inte mår så bra och som känner sig oerhört stressad och pressad. Jag berättade om yinyogan och fick för en timme sedan en hälsning att hon hade testat ett 45-minuterspass med Kassandra, för hela kroppen, bara yin. Hon var alldeles till sig! Det hade fått henne så lugn och mycket i hennes kropp hade släppt. 

Yin Yoga For The Win!

Fast nu vill jag ha lite riktig vår!

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *