Längtan, vår och sjukdom

Det har varit lite tyst. Inte så konstigt, jag har inte kunnat prata (hahahaha). Fick världens torrhosta när jag sist jobbade helg, följt av whiskeyröst och sen brakade det ihop. Jag har sluppit feber, men resten var där. Snoret, hostan, tröttheten, de geleartade benen och ingen ork what so ever. Var hemma i flera dagar och kurerade mig. Passade på att husera i syrummet när jag orkade överge tv-soffan och kan i allafall stoltsera med en hög nya trosor (sydda i tygrester från diverse barntyger, så det är minioner, lejon, flygande bilar, tåg mm på dem), yogabyxor med gröna vågor på, två par nattlinnen med retroinspirerade tåg och så två behåar. Inte illa! Sen kom lite mer ork och jag kunde avsluta kvällarna med mitt ljuvliga yogapass. Så fantastiskt.

I helgen hade vi mina föräldrars hund på besök och Assar och jag gick en härlig promenad i riktigt vårväder igår. Solen sken och faktiskt värmde. Snön på marken blev grynig och lucker och gick att trampa sönder. Fast där det är is lär det behövas lite till.

Helgens väder fick mig verkligen att längta ut igen på riktigt. Jag vill verkligen knyta på mig löparskorna och ge mig iväg, ut i skog och mark. Men jag tänker att jag väntar till påskhelgen. Då är jag helt återställd och förhoppningsvis har våra plusgrader gjort ändå mer nytta i markerna. För där solen har svårt att komma till är det fortfarande oerhört isigt.

”Men spring på asfalt då!” tänker någon och himlar med ögonen. Men jag vill inte det. Jag vill verkligen uppmuntra det kravlösa och avspända. Gå lite, springa lite. Känna efter vad kroppen och jag vill. Inte prestera minsta lilla. Bara njuta och vara jag.

Jag ska ut nästa helg. Ska. Så det så. På söndag är det skogen och jag. Oavsett väder. (Nu hoppas jag verkligen att jag inte behöver ångra att jag skrev det där… )

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *