Man kan lugnt säga att om man behöver leta efter sina löparkläder, då var det länge sedan man sprang! 

Påskhelgen kom och gick. Solen har skinit och i fredags letade jag fram löparkläder (hm, var hade jag lagt dem???), men tog med gåstavarna för att testa underlaget på närmaste motionsspår. Och tur var väl det, för det var inte löpläge. Av fem km var det barmark under kanske ett hundratal meter! Och naturligtvis riktig isbana på ett par ställen, som resulterade i att jag för tillfället har ett illgult knä! Pang ner i isen, bara.

Men det var ändå skönt. En rask promenad med stavar gjorde nytta för kroppen och lockade till mer. Så när min mamma, 73 år, på påskafton börjar tjata ”Men vi måste ju börja springa snart igen! Ska vi inte ta Blodomloppet i år?”, då är det bara att kasta in handsken. Och igår förlorade jag löposkulden för första gången i år. På dagen FYRA månader sedan jag sprang sist!

Fyra och en halv km ungefär, runt en liten sjö utanför Göteborg (Lilla Delsjön), med barmark hela vägen. Vi sprang superlångsamt, pausade på ett ställe och gjorde lite knäböj, gick i uppförsbackar och tog oss runt utan någon stress eller något krav på prestation. Men som mamma sade efteråt: ”Jävla fart-fan!”

”Vadå?”

”Jo, alltså. Jag har inte sprungit sedan i september och tänker ändå Varför sprang jag inte fortare? Jag har ju ändå gått hundratals promenader med hunden hela vintern!”

”Men mamma, då ska du tänka så här: Tänk om jag INTE gått de där promenaderna med hunden!”

Jag förstår henne. Idag har jag superstumma vader. Det är jag inte van vid. Efter en pyttejogg. Men som sagt, det var fyra månader sedan. Då får det kännas i kroppen.

Men det var härligt. Löparen inne i mig finns kvar. Sömnig och lite rädd, men den finns där. Och jag undrar nu när jag ska ut igen. Torsdag kanske? Men vilken sorts runda blir det då? Måste akta mig för att inte hamna i ”måste-träsket” igen. Måste springa si och så långt, måste springa en viss dag, måste springa i en viss fart. Jag måste ingenting. Jo, må bra.

Lite suddig, rynkig och trött. Men glad och nöjd. Och med lust till mer. 

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

4 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *