Min. Stackars. Kropp.

Om min kropp kunnat prata med mig hade den nog sagt nåt sånt här:

”Du Åsa… Men alltså. I fyra månader har du och jag tagit det lugnt. Yogat nästan varje dag, ibland snällt och ibland lite mer utmanande. Det har varit hur skönt som helst. Men nu har du fått för dig att du ska börja springa igen! Och det i sig är ju inte dåligt, nej då, inte alls. Men jag är liksom lite ovan. Vill mjukstarta lite. Så det där med tre pass på en vecka, ihop med yogan och sen ett TRX-pass på det, var inte det att ta i??? Och allt det där cyklandet i helgen, var det verkligen nödvändigt?”

”Fast du kroppen, så illa har det väl ändå inte varit? Okej, vaderna var lite stumma och när vi körde TRX-banden tvingade jag faktiskt dig bara att göra EN omgång istället för tre! För jag kände hur du krampade och jag ville inte att du skulle göra ont nästa dag. Men du och jag måste ju börja samarbeta. Du hade två hela vilodagar mellan löppassen, som var snälla. Även om du fick springa ifrån lite Zombies igår, så var det på löpbanan och du fick gå och hämta andan efteråt. Och cyklandet har ju varit jättesnällt.”

Men jag kan hålla med om att det har varit lite chockartat. Inte nog med att jag har utsatt min kropp för saker den inte gjort på otroligt länge, dessutom slog vädret om och plötsligt sprang jag i kortärmat, klockan sex på kvällen! I solsken. Samma vecka som jag sprungit med vintertajts, dubbla överdelar, jacka, mössa och vantar. Helt galet!

Någonstans långt inne i min kropp finns löparen kvar och hon håller på att vakna. Det är skitjobbigt att inte orka något alls, men jag vet att det kommer. Sen gäller det ju att återigen skynda långsamt. Nyckelordet, som jag får påminna mig om oavbrutet, är ”kravlöst”. Så när jag börjar titta på lopp och fundera över intervaller, får jag ta mig själv i kragen och mota Olle i grind. Ett steg i taget, en fot framför den andra.

Andas, njut och ha kul.

 

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

4 Comments

  1. Åh, jag känner såå igen mig! Efter julen och min yogautmaning då, när jag skulle börja springa igen i januari, sprang jag 30 kilometer första veckan. Från 0 till 30. Börja lugnt?! Jovisst 🙂

  2. Ta´t lugnt lugnt! Jag veeet att det är svårt. Har knappt kännt lust att ta mig ut en enda vardagskväll sedan i november/december men nu är jag så sugen på att träna efter jobbet. För mig är det ljuset! Älskar´t!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *