Fler än jag som tränar

Min yngste kille G är en muskelkille. Han är grymt stark och seg, men ingen bollkille alls. Förra året tillbringade han mer eller mindre konstant stående på huvud och när han har tråkigt hoppar han studsmatta i timmar eller, om det regnar eller är för kallt, springandes fram och tillbaka i vår korridor på övervåningen. Gärna när vi andra ser på film.

Vi har länge försökt få honom att träna något. Han körde karate med sin far i ett halvår, men tröttnade. Sen testade vi handboll, vilket var helt fel. Han står i kö till en gymnastikgrupp, men kön verkar vara lång. Hans far har försökt marknadsföra brottning, men sonen har sagt blankt nej.

För någon månad sedan åkte bästa kompisen A med oss hem och jag frågade honom om han tränade något. Nej, det gjorde han inte och jag berättade att vi trodde att brottning kunde vara något roligt för G. ”Så kul!” tyckte A och när jag sedan frågade G om han ville testa på tillsammans med A, då var det helt andra tongångar. Sen blev båda sjuka och veckorna gick, men igår åkte vi för att göra ett av tre Prova-på-pass.

Här ska barnen göra någon sorts kullerbytta, men istället för att landa på rygg, skulle de direkt gå upp i brygga med huvudet kvar i golvet.
G fixade övningen direkt – efter allt huvudstående han gjort! Här är han på väg att snart ”falla” bakåt, helt kontrollerat, med fötterna först i mattan och ryggen i en brygga. 

Jäklar, så kul de hade! De slet som djur och det var bitvis både svårt och tungt – och gjorde ont. Men nu har jag en son och hans bästa kompis som absolut vill gå på brottning till hösten! För vi lyckades passa in den sista träningen för säsongen…

A lyckades brotta ner G åtskilliga fler gången än tvärtom, men G kontrade med att brotta ner storebrorsan sex gånger när han kommit hem. 🙂

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *