Kroppschock

Först har man vrickat sig och tröstar sig med lite styrketräning. Sen blir man lite förkyld och tröstar sig med trädgårdsterapi och sömnad.

Sen får man nog, knyter på sig skorna och går ut och springer. Får mersmak och får för sig att cykla till jobbet (ca 1 mil). I och för sig lugnt och stilla, men benen var ändå lite möra när jag kom fram. Sen tog jag bussen hem.

Igår fick jag för mig att jag skulle hoppa på träningsprogrammet ”3 gånger i veckan” via FMTK-appen och trots att jag cyklade hem efter jobbet och att det var varmt gick jag ändå ut och sprang de 4 km som stod på programmet.

Väl hemma gick min man och klippte gräset. Han hade precis kommit hem från Kina och jag hade lovat att klippa när han var borta. Jag skyllde sen på allt mellan himmel och jord, men faktum är jag att fegade ur. Visste inte riktigt hur man skulle göra. Det är ALLTID han som klipper och vi har suterräng och rätt mycket tomt. Det är tungt jobb. Men nu är han gick där, efter en lång och jobbig resa, fick jag dåligt samvete. Jag frågade om jag fick ta över och ”Ja, du kan väl testa lite”. Så jag testade. Och faktum är att jag gillade det! Det VAR tungt och jobbigt, men också meditativt. Bara jag och maskinen, gräset och hörselskydden. Jag klippte och klippte och insåg direkt att det inte var sista gången. Funderar lite på att klippa igen om nån dag eller så, för att få de där stråna som man missat.

Men sen tog jag slut. Så pass att jag fick svårt att äta. Så där dumt som jag borde undvika. När man blir hungrig, men inte kan äta. Nu slapp jag värsta illamåendet, men gick och lade mig med kurrande mage och ändå ingen lust att äta något.

Gissa om jag varit hungrig idag?

Min nya bästa kompis Klippo och jag.

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *