Harmoni

Tänk att det har varit så svårt, det här med att träna i fas med sig själv? Att släppa kraven och pressen och bara känna efter i kroppen/huvudet efter vad som behövs.

Precis just nu är jag där. Jag förundras över hur enkelt det är. Över hur jag känner att jag ”måste” träna – men på ett helt annat sätt än tidigare. Inte för att jag måste prestera, utan för något annat. Något jag inte kan sätta fingret på.

Igår exempelvis. Det hade blivit sent på midsommarafton och alla i familjen var trötta. Vi skulle ha mina föräldrar på middag, så jag var ändå tvungen att fixa med lite städning, matlagning och sånt, ni vet. Det sved i ögonen och jag ville egentligen bara gå och lägga mig. Istället drog jag på mig träningskläder och gick ut och sprang ett av mina fmtk-pass. Det stod fem km på agendan, följt av coreövningar, som jag gjorde i trädgården tillsammans med sambon.

Jag behöver väl inte berätta att jag blev piggare och trevligare på kuppen?

Förra sommaren är det tveksamt om jag hade gjort samma sak. Jag hade nog inte tagit mig den tiden. Kanske hade jag påstått att jag velat träna, men faktum är att jag kanske egentligen varit nöjd med att jag inte haft tid. För träning har varit så förbundet med krav och prestation.

Jag är mer avslappnad nu. Visst funderar jag lite på hur mitt nästa löppass kommer att vara, då jag ska springa lugnt i 900m och sedan öka i hundra meter, fem gånger. Men samtidigt ser jag fram emot utmaningen.

Härom dagen var jag en hårsmån från att anmäla mig till Midnattsloppet, som ska ha en ny bansträckning i år, som inte blir lika utmanande. Men jag har inte anmält mig. Jag tror att risken är att jag tappar det där goa som jag har just nu.

Kravlöst. Så underbart! 

Views All Time
Views All Time
Views Today
Views Today

8 Comments

  1. Njut det goa! Vet precis och exakt vad du menar, och liksom du kan jag inte heller sätta fingret på den hårfina skillnaden mellan måste/prestation och välmående, men den finns där! Och det är just den som får oss att fortsätta träna, inte för att bli något, utan för livet ♥

  2. Härligt att du har hittat den där kravlösa känslan!
    Oftast hittar jag den känslan veckorna efter att jag har genomfört ett lopp som jag har tränat inför länge. Då när man inte längre behöver göra X antal pass eller X antal kilometer, utan bara tränar för att det är härligt och bara det man är sugen på. Men sen är det ju kul med större utmaningar också, så uppenbarligen vill jag ha båda delarna.

  3. Ja njut nu! Du har ju gjort en fantastisk resa för dig och din egen skull 🙂 När huvudet är redo så kommer du att känna samma sak inför att anmäla dig till ett lopp.

  4. Så härligt! Det är väl det som är det viktigaste med träningen, att man känner att man vill och att det ger energi och inte tar.
    Sen är det ju alltid kul med lopp, men för mig ska det ju ändå mest bara vara kul och att man gör det bara för sin egen skull.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *